Tre exempel på social ingenjörskonst

Ett – Det anonyma USB-minnet

Det är en helt vanlig onsdagseftermiddag. Du har precis varit och ätit en god lunch med en gammal kollega som du inte har träffat på ett tag. När du återvänder till kontoret så upptäcker du att det ligger ett USB-minne på det nedersta trappsteget bredvid hissen vid entrén. USB-minnet är svart och ser ganska anonymt ut på många sätt. I scenariot ovan brukar människans naturliga nyfikenhet ofta ta över, och den första reaktionen för de flesta människor är att koppla in USB-minnet i sin dator. Man är nyfiken på vilka filer som finns, eller det kanske rent av finns ett dokument med kontaktuppgifter till ägaren till USB-minnet? Sanningen är att det bara finns två möjliga scenarion i det här fallet: antingen är det faktiskt någon som har tappat sitt USB-minne, eller så är det någon som faktiskt medvetet har lagt USB-minnet där. Varför skulle någon med flit placera ut ett USB-minne? Vad är den logiska förklaringen? USB-minnen växer trots allt inte på träd, och att en privatperson skulle gå omkring och placera ut gratis USB-minnen för att göra sina medmänniskor glada är en ganska långsökt tanke.

Den logiska förklaringen är att det finns någon form av skadlig mjukvara på USB-minnet som aktiveras när man kopplar in det till en dator. Kanske försöker mjukvaran komma åt dina lösenord, eller rent av sprida sig själv till alla andra datorer på nätverket? Varför ta risken? Om du hittar ett USB-minne, var smart och lämna in det till personen/gruppen som ansvarar för säkerhet på din arbetsplats.

Två – Fejkleverantören

En man knackar på dörren till kontoret. Han är klädd i en röd pikéskjorta med texten ”Lasses data och IT” tryckt på bröstet. Han presenterar sig som Lasse och säger att han ska in och titta på en dator som en kollega till dig hade ringt in om. Du släpper in honom och återgår till dina sysslor. Fem minuter senare stöter du på Lasse igen, denna gång har han en dator i sin hand. Lasse mumlar något om ett trasigt moderkort och att han måste ta med datorn tillbaka till verkstan. Ni säger adjö till varandra, och återigen återgår du till arbetet. Helt plötsligt hör du ett skrik! Din kollega hittar inte sin dator som låg på bordet för bara fem minuter sedan. Du lägger ihop ett och ett. Men Lasse är borta, och datorn likaså.

Sociala ingenjörer kommer alltid att kunna spela på människans naturliga vilja att vara inställsamma och hjälpa till. Att ifrågasätta någons identitet och syfte vore direkt normbrytande, vilket är varför de flesta av oss inte skulle göra det. Det enda du kan göra är att informera dig själv. Har ert företag verkligen ”Lasses data och IT” som IT-leverantör? Kunde du ha bett ”Lasse” att identifiera sig själv innan du släppte in honom?

Tre – Konsten att ta rygg

Vi har alla varit där. Du står ute i duggregnet med gymväskan kring axeln och en matkasse i handen. Med kalla fingrar knappar du in koden till dörren och får upp den. Du tar tag i dörren för att stiga in och ser i periferin hur en för dig okänd främling också verkar ha något ärende att uträtta i din trappuppgång. Du vill ju vara snäll, så du håller upp dörren för främlingen. Er blick möts under en millisekund och du kan ana ett tacksamt leende från främlingen. Inte ett helt ovanligt scenario ändå, men här händer det i den privata sfären. Även om du släppte in en främling så är ju personen inte på väg till din dörr specifikt. Vad är då problemet med att hålla upp dörren för främlingar?

Problemet är att vi till vår natur är godtrogna. Att släppa in en främling till din trappuppgång är kanske inte nödvändigtvis ett problematiskt beteende, men vad händer när samma sak händer på jobbet? Förhoppningsvis har din arbetsplats någon form av passerkortssystem, så att obehöriga inte ska kunna komma in. Vår vilja att hjälpa och vara tillmötesgående hamnar ibland på kant med företagets behov av säkerhet och autentisering. Om du håller upp dörren på jobbet åt någon du inte känner finns det alltid en risk för att personen inte hör hemma där. Det är bättre att be om ursäkt för att uppfattas som en dryg person som inte håller upp dörren, än att ha ett olovligt intrång på sitt samvete.

Ta tipset med en nypa salt förstås, men vaksamhet är A och O för en säker arbetsplats. Människor vill dig inte alltid väl.